El comisario Martin Beck

El comisario Martin Beck

El actor sueco Mikael Persbrandt como el comisario Martin Beck, personaje favorito de los autores Maj Sjövall y Per Wahlöö



El comisario Martin Beck, en la gestalt del actor sueco Peter Haber



Martin Beck es un policía imaginario que es el protagonista principal de las novelas policiales de Sjöwall/Wahlöö. El personaje de Martin Beck es nacido en 1922

Martin Beck är en fiktiv polis som är huvudpersonen i Sjöwall/Wahlöös polisromaner. Beck är poliskommissarie och chef för riksmordkommissionen. Romanfiguren Martin Beck är född 1922.

En la imagen: el actor sueco Mikael Persbrandt como el comisario Martin Beck



Esta serie de novelas policiales se compone de diez libros, publicados por la editorial Norstedt entre 1965 y 1975, todos ellos con el subtítulo "Novela sobre un delito". Los libros han sido reeditados varias veces, la última en 2005 en que todos los diez volúmenes fueron publicados en un solo libro junto con un libro adicional que trataba sobre la propia serie. Esta serie hizo impacto tanto en Suecia como internacionalmente por sus dimensiones sociales y su crítica de la sociedad inusualmente profundas. Los autores fueron acusados de plagiar en varias ocasiones al autor policial estadounidense Ed Mc Bain. De acuerdo con una entrevista con Maj Sjöwall en el periódico Sydsvenskan el 8 de julio de 2005 ellos no habían leído a Ed Mc Bain.. ( nosotros admirábamos a Edmond Chandler, pero a Ed Mc Bain no lo habíamos leído. Es un error común que nosotros estuviéramos inspirados en él.)

Serien består av tio böcker, utgivna på Norstedt förlag mellan 1965 och 1975, alla med undertiteln Roman om ett brott. Böckerna har återutgivits flera gånger, senast 2005 då alla tio böckerna gavs ut i en box tillsammans med en extra bok som handlade om själva boksviten. Serien uppmärksammades både i Sverige och internationellt för sina för deckargenren ovanligt djupa sociala dimensioner och sin samhällskritik. Författarna anklagades för att vid flera tillfällen ha plagierat Ed McBain[1]. Enligt Maj Sjöwall (intervju i Sydsvenskan 2005-07-08) hade de inte läst McBain ("– Vi beundrade Raymond Chandler, men Ed McBain hade vi inte läst. Det är en vanlig missuppfattning att vi skulle vara inspirerade av honom".)