martes, 4 de octubre de 2022

El Malevo - Den Stygge

 

El Malevo


Den Stygge




Jag låste inte min ranchos dörr
inte ens när jag sov
Vaddå för?
Om på utsidan
Oavsett om vädret var dåligt
min hunds kurage
gallrade den med huggtänder.
Cimarrón, halvt tigrerad
hittade jag honom vilsen i fjällen
doende med larver i sina sår
ilsken som stenmur.
Jag fick bärga honom med lasso
för att kurera sina infesterade sår
och där blev han kvar förälskad i min rancho.
Kompis i mina långsamma timmar
som travade under stigbyggeln
utan att räkna milen
och när jag lossnade sadeln
lade han sig att se över mina grejor.
Men…, mycket känslig
sätta hand på honom, inte ens att tänka på
sina ögon blev vilsna
och håret reste sig.
Därmed förtjänade han
smeknamnet “Den Stygge”




Yo no atrancaba la puerta de mi rancho
Ni durmiendo
¿Pa' que?
Si al lao de ajuera
Por malo que juese el tiempo
La enrejaba de colmillos
El coraje de mi perro
Cimarrón, medio atigrao
Lo hallé perdido en las sierras
Boqueando de agusanao
Malo como manga é piedras
Tuve que traerlo enlazao
Para curarle las bicheras
Y ahí se quedo aquerenciao
Compañero de horas lerdas
Troteando abajo el estribo
Ni calculaba las leguas
Y donde aflojaba cincha
Se echaba a cuidar mis priendas
Eso si... muy delicao
Manosearlo ni le cuento
Se ponía de ojo extraviao
Y se le erizaba el pelo
Con que tenia bien ganao
Su apelativo... "El Malevo"

Vilket duktigt djur,
för arbete ute i fältet!
Man borde se den sistnämnde
att jobba i en rodeo.
Vore han mänsklig
var han säkert doktor den hunden

Que animal capacitao
Pal trabajo en campo abierto
Había que verlo al mentau
Trajinando en un rodeo
De ser cristiano
Clavao: era Doctor ese perro

Mina hästar till inhägnaden?
Det räckte med att vissla till honom
för att blandad med själva visslandet
tillbringade han mina hästar med hår i vinden
och så var han som en kardborre
fäst i åskans hälar

¿Yo echar tropilla al corral?
Le chiflaba entre los dedos
Y embretao en el chiflido
Me los traía crina al viento
Y era un abrojo prendido
A los garrones del trueno

En gång när jag var och korsade med hjorden
med mycket vatten Rio Negro
ramlade jag trängd bland boskapen
i ett virvelvind av horn
och så ,mörkret och tystnaden
vann över mitt huvud.
När jag öppnade mina ögon igen
ett moln korsade himlen
stön och slickningar
kom som långt ifrån.
Plötsligt så uppfattade jag
halvsittandes på golvet
för att tacka honom:
“Broder, jag är skyldig dig detta”
Inte ens oblaten skulle hitta mig
om du inte tog mig tu, “Styggen”
och en enorm tacksamhet
fastnade i min hals.

Una vez bandeando tropa
Con mucha agua en el Río Negro
Caí quebrao de un apretón
Entre un remolino é cuernos
Y me ganó la mollera
La oscuridad y el silencio
Cuando volví a abrir los ojos
Cruzaba una nube el cielo
Gemidos y lambetazos
Llegaban como de lejos
Redepente compriendí
Medio me senté en el suelo
Para entregarle las gracias
"Hermano de ésta te quedo debiendo"
No me halla ni el pan bendito
Si no me sacas "Malevo"
Y una inmensa gratitud
Se me atracó en el garguero

Väl, saker hände,
jag kom in i giftermål,
byggde ugn, kök,
min rancho sträckte ut en ving,
och i dess vilda tak
växte vaggvisor och bön.
Inom två år
kröp min gosse på en fårhud
eller så gick han på uteplatsen
tagen från hundens nackhud.
Därför att han tämjade “Den Stygge”.
Kanske tog han bebisen
som hans egen valp
den bråkstaken.
Han tålde allt,
lekte med honom
och om han skulle ramla,
la han sig under pojken.

Bueno, la cosa pasó
Yo dentre pa'l casamiento
Hice el horno, la cocina
Mi rancho estiró un alero
Y en su chúcara crinera
Charqueó el arroró y el rezo
A los dos años
Gateaba mi gurí sobre un pelego
O andaba por el guardapatio
Priendido a la cruz del perro
Porque él me le sacó
Las cosquillas al Malevo
Lo habrá tomao por cachorro
De su cría el pendenciero
Le soportaba imprudencias
Se priestaba pa' sus juegos
Y ande amenazaba caerse
Se le echaba bajo el cuerpo

Det blev så plötsligt
att det verkar en saga.
Det var efter middan
vid slutet på januari.
Jag hade lagt mig
för att ta en tupplur,
min fru jobbade
medan hon småpratade med ungen
och plötsligt den där skriken
som av terror: Rosendo!.
Så jag sprang till uteplatsen
medan jag fingrade på min dolk.
Hon var stödd mot ugnen
och stammade i tystnad,
medan hon höll pojken i sina armar
som darrade mot hennes bröst
medan den gick fram,
som ett vilddjur, ...min hund.
Han visade huggtänder som dolkar,
håret hade rest sig
på ett sätt som kostade mycket att känna igen honom
och i hans ögons glöd
hade minnen brunnit ihjäl.
Med ett hopp ställde jag mig mitt emot honom
och så ropade jag: Malevo!
Jag såg honom slåppa dregel.
Han har rabies, Rosendo!
Närma dig inte, broder
närma dig inte, broder.
Backa, backa,
Gå ut, hunden!

La cosa jué tan de golpe
Que hasta me parece cuento
Fue después de un mediodía
Como pa' fines de enero
Yo me había echao en el catre
Pa' descabezar un sueño
La patrona trajinaba
Proceando con el borrego
Y un redepente aquel grito
Como de terror ¡ROSENDO!
Y ya me pele pal patio
Manotiando un caronero
Ella estaba contra el horno
Tartamudeando en silencio
Tenía el guricito alzao
Tembloroso contra el pecho
Y avanzando agazapao
Como una fiera... mi perro
Enseñaba unos colmillos como puñales
Los pelos se le habían
Puesto de un modo
Que costaba conocerlo
Y en la brasa de sus ojos
Se habían quemao los recuerdos
De un salto me le puse en frente
Le pegue el grito ¡MALEVO!
Le vi soltar una baba
¡Esta rabioso ROSENDO!
No te me acerques hermano
No te me acerques hermano
Echá pa' tras... echá pa' tras
¡Fuera perro!

Plötsligt hoppade han på mig
jag klev åt sidan med kroppen,
och kände som om min hand
tråffade honom på bröstet.
Och han föll, nåstan ljudlöst,
som en trasa på golvet.
När jag tittade på honom
hans ögon hade blivit mycket snälla,
som om han tackade mig.
Han andades med korta tag.
Han kröp...slickade mina fötter
och några tår spirade ur mina ögon.
Jag hade inget val,
broder, du var sjuk.
Det var för min unge, vet du?
Om inte, hade jag inte gjort det!
Han viftade på svansen env gång, två gånger
och blev död.

Redepente me saltó
Ladié pa' un costao el cuerpo
Y sentí como que la mano
Le topaba contra el pecho
Y cayó casi sin ruido
Como una jerga en el suelo
Cuando lo miré
Los ojos se le habían puesto muy buenos
Como dándome las gracias
Se le acortaba el resuello
Se arrastró... lamió mis pieses
Y me brotó un lagrimeo
No tenía pa' elegir
Hermano tabas enfermo
Fue por el cachorro ¿sabes?
¡De no, no lo hubiera hecho!
Meneó la cola una vez, dos veces
Y quedó muerto

Därför. sedan dess,
tycker jag inte om att ha hund,
och när jag rider min häst,
tror jag att jag känner honom,
fortsätta under stigbygeln,
trav och trav genom tiden.

Osiris Rodríguez Castillo

Por eso es que desde entonces
No me gusta tener perro
Y cuando voy de a caballo
Me parece que lo siento
Seguir abajo el estribo
Trote y trote por el tiempo

Traducción inversa de Ricardo Ferré

No hay comentarios:

Publicar un comentario