Jag
låste inte min ranchos dörr
inte ens när jag sov
Vaddå
för?
Om på utsidan
Oavsett om vädret var dåligt
min
hunds kurage
gallrade den med huggtänder.
Cimarrón,
halvt tigrerad
hittade jag honom vilsen i fjällen
doende
med larver i sina sår
ilsken som stenmur.
Jag fick
bärga honom med lasso
för att kurera sina infesterade
sår
och där blev han kvar förälskad i min rancho.
Kompis i mina
långsamma timmar
som travade under stigbyggeln
utan att
räkna milen
och när jag lossnade sadeln
lade han sig
att se över mina grejor.
Men…, mycket känslig
sätta
hand på honom, inte ens att tänka på
sina ögon blev
vilsna
och håret reste sig.
Därmed förtjänade
han
smeknamnet “Den Stygge”
|
Yo
no atrancaba la puerta de mi rancho
Ni durmiendo
¿Pa'
que?
Si al lao de ajuera
Por malo que juese el tiempo
La
enrejaba de colmillos
El coraje de mi perro
Cimarrón,
medio atigrao
Lo hallé perdido en las sierras
Boqueando
de agusanao
Malo como manga é piedras
Tuve que traerlo
enlazao
Para curarle las bicheras
Y ahí se quedo
aquerenciao
Compañero de horas lerdas
Troteando abajo
el estribo
Ni calculaba las leguas
Y donde aflojaba
cincha
Se echaba a cuidar mis priendas
Eso si... muy
delicao
Manosearlo ni le cuento
Se ponía de ojo
extraviao
Y se le erizaba el pelo
Con que tenia bien
ganao
Su apelativo... "El Malevo"
|
Vilket
duktigt djur,
för arbete ute i fältet!
Man borde se
den sistnämnde
att jobba i en rodeo.
Vore han
mänsklig
var han säkert doktor den hunden
|
Que
animal capacitao
Pal trabajo en campo abierto
Había que
verlo al mentau
Trajinando en un rodeo
De ser
cristiano
Clavao: era Doctor ese perro
|
Mina
hästar till inhägnaden?
Det räckte med att vissla till
honom
för att blandad med själva visslandet
tillbringade
han mina hästar med hår i vinden
och så var han som en
kardborre
fäst i åskans hälar
|
¿Yo
echar tropilla al corral?
Le chiflaba entre los dedos
Y
embretao en el chiflido
Me los traía crina al viento
Y
era un abrojo prendido
A los garrones del trueno
|
En
gång när jag var och korsade med hjorden
med mycket vatten
Rio Negro
ramlade jag trängd bland boskapen
i ett
virvelvind av horn
och så ,mörkret och tystnaden
vann
över mitt huvud.
När jag öppnade mina ögon igen
ett
moln korsade himlen
stön och slickningar
kom som långt
ifrån.
Plötsligt så uppfattade jag
halvsittandes på
golvet
för att tacka honom:
“Broder, jag är skyldig
dig detta”
Inte ens oblaten skulle hitta mig
om du
inte tog mig tu, “Styggen”
och en enorm tacksamhet
fastnade i min hals.
|
Una
vez bandeando tropa
Con mucha agua en el Río Negro
Caí
quebrao de un apretón
Entre un remolino é cuernos
Y me
ganó la mollera
La oscuridad y el silencio
Cuando volví
a abrir los ojos
Cruzaba una nube el cielo
Gemidos y
lambetazos
Llegaban como de lejos
Redepente
compriendí
Medio me senté en el suelo
Para entregarle
las gracias
"Hermano de ésta te quedo debiendo"
No
me halla ni el pan bendito
Si no me sacas "Malevo"
Y
una inmensa gratitud
Se me atracó en el garguero
|
Väl,
saker hände,
jag kom in i giftermål,
byggde ugn, kök,
min rancho sträckte ut en ving,
och i dess vilda
tak
växte vaggvisor och bön.
Inom två år
kröp
min gosse på en fårhud
eller så gick han på
uteplatsen
tagen från hundens nackhud.
Därför att han
tämjade “Den Stygge”.
Kanske tog han bebisen
som
hans egen valp
den bråkstaken.
Han tålde allt,
lekte
med honom
och om han skulle ramla, la han sig under
pojken.
|
Bueno,
la cosa pasó
Yo dentre pa'l casamiento
Hice el horno,
la cocina
Mi rancho estiró un alero
Y en su chúcara
crinera
Charqueó el arroró y el rezo
A los dos
años
Gateaba mi gurí sobre un pelego
O andaba por el
guardapatio
Priendido a la cruz del perro
Porque él me
le sacó
Las cosquillas al Malevo
Lo habrá tomao por
cachorro
De su cría el pendenciero
Le soportaba
imprudencias
Se priestaba pa' sus juegos
Y ande
amenazaba caerse
Se le echaba bajo el cuerpo
|
Det
blev så plötsligt
att det verkar en saga.
Det var
efter middan
vid slutet på januari.
Jag hade lagt mig
för att ta en tupplur,
min fru jobbade
medan hon
småpratade med ungen
och plötsligt den där skriken
som
av terror: Rosendo!.
Så jag sprang till uteplatsen
medan
jag fingrade på min dolk.
Hon var stödd mot ugnen
och
stammade i tystnad,
medan hon höll pojken i sina armar
som
darrade mot hennes bröst
medan den gick fram,
som ett
vilddjur, ...min hund.
Han visade huggtänder som
dolkar,
håret hade rest sig
på ett sätt som kostade
mycket att känna igen honom
och i hans ögons glöd hade minnen brunnit ihjäl.
Med ett hopp ställde jag mig mitt emot
honom
och så ropade jag: Malevo!
Jag såg honom slåppa
dregel.
Han har rabies, Rosendo!
Närma dig inte,
broder
närma dig inte, broder.
Backa, backa,
Gå
ut, hunden!
|
La
cosa jué tan de golpe
Que hasta me parece cuento
Fue
después de un mediodía
Como pa' fines de enero
Yo me
había echao en el catre
Pa' descabezar un sueño
La
patrona trajinaba
Proceando con el borrego
Y un
redepente aquel grito
Como de terror ¡ROSENDO!
Y ya me
pele pal patio
Manotiando un caronero
Ella estaba contra
el horno
Tartamudeando en silencio
Tenía el guricito
alzao
Tembloroso contra el pecho
Y avanzando
agazapao
Como una fiera... mi perro
Enseñaba unos
colmillos como puñales
Los pelos se le habían
Puesto
de un modo
Que costaba conocerlo
Y en la brasa de sus
ojos
Se habían quemao los recuerdos
De un salto me le
puse en frente
Le pegue el grito ¡MALEVO!
Le vi soltar
una baba
¡Esta rabioso ROSENDO!
No te me acerques
hermano
No te me acerques hermano
Echá pa' tras... echá
pa' tras
¡Fuera perro!
|
Plötsligt
hoppade han på mig
jag klev åt sidan med kroppen,
och
kände som om min hand
tråffade honom på bröstet.
Och
han föll, nåstan ljudlöst,
som en trasa på golvet.
När
jag tittade på honom
hans ögon hade blivit mycket snälla,
som om han tackade mig.
Han andades med korta tag.
Han
kröp...slickade mina fötter
och några tår spirade ur mina
ögon.
Jag hade inget val,
broder, du var sjuk.
Det
var för min unge, vet du?
Om inte, hade jag inte gjort
det!
Han viftade på svansen env gång, två gånger
och
blev död.
|
Redepente
me saltó
Ladié pa' un costao el cuerpo
Y sentí como
que la mano
Le topaba contra el pecho
Y cayó casi sin
ruido
Como una jerga en el suelo
Cuando lo miré
Los
ojos se le habían puesto muy buenos
Como dándome las
gracias
Se le acortaba el resuello
Se arrastró... lamió
mis pieses
Y me brotó un lagrimeo
No tenía pa'
elegir
Hermano tabas enfermo
Fue por el cachorro
¿sabes?
¡De no, no lo hubiera hecho!
Meneó la cola
una vez, dos veces
Y quedó muerto
|
Därför.
sedan dess,
tycker jag inte om att ha hund,
och när jag
rider min häst,
tror jag att jag känner honom,
fortsätta
under stigbygeln,
trav och trav genom tiden.
Osiris
Rodríguez Castillo
|
Por
eso es que desde entonces
No me gusta tener perro
Y
cuando voy de a caballo
Me parece que lo siento
Seguir
abajo el estribo
Trote y trote por el tiempo
|
No hay comentarios:
Publicar un comentario